Rocka på Maria!

Tuffaste spinningpasset ever idag, eller iaf på mycket länge. Intervaller på raksträcka mixat med tunga backar & jag är heeelt slut. Brukar för det mesta känna att jag skulle kunna köra lite till, men idag asså.. Hey hey, höll på att trilla av cykeln på återhämtningen.Gav verkligen järnet, å det känns såå gott i kroppen nu (:

Många söker genom hela livet efter den rätta; den stora kärleken som tar oss med storm, vänder världen upp&ned och får oss att sväva på rosa, fluffiga, rosendoftande moln.

 

Gör denna idealbild av kärleken att vi blir för kräsna? Håller vi hela tiden ögonen öppna efter något bättre, någon som har det där lilla extra vi så länge letat efter? Gör då detta att vi aldrig kommer våga släppa någon riktigt nära inpå livet? Kanske är det så att vi är för rädda att bli sårade helt enkelt. Vi vågar inte öppna upp oss för mycket, därför att vi då känner oss för sårbara. Samtidigt vågar vi inte spela alltför ointresserade, måste ju hålla lågan vid liv såattsäga. Detta ständiga spel. Vem kan egentligen spelreglerna?

 

Är det så att vi är för kräsna? Gör strävan efter bilden av den perfekta partnern att vi går miste om mycket? Många har skapat sig en bild av hur denne ser ut. Allt från hårfärg, yrke, klädstil, längd, utbildning, familj, musikstil, religion har man bestämt för sig. Gör detta att vi låser oss?

 

Det viktiga borde väl vara att man delar samma värderingar, framtidsvisioner och intresserar sig för liknande saker. Tillsammans kan man sedan skapa sig gemensamma drömmar om framtiden. Det allra viktigaste i allt detta tycker jag är respekt och att den jag lever med vill mitt allra bästa. Med detta tror jag att allt annat kan ordna sig.

 

Därmed inte sagt att man inte måste underhålla kärleken. Trots att de mest grundläggande komponenterna passar ihop så måste man ibland stanna upp för en liten besiktning. I och med vardagen och alla rutiner mattas även den mest stormiga nyförälskelsen av. Det krävs att man regelbundet underhåller den. Kanske krävs det ett mindre bryt för att man ska inse detta. Men oftast innebär det bara en nytändning. Om man har vett att kämpa vill säga. Har man det kan det bli hur bra som helst och den där nyförälskade, pirriga känslan finns helt plötsligt där i magen.

Kan det också vara så att vissa nöjer sig för lätt? Man hittar någon man tror sig passa med, men känns det i varje liten cell i kroppen att det är rätt? Tyvärr kan det ju vara så att efter att ha svävat runt på molnen dimper man snart ner på marken igen och inser att när man väl lärt känna varann matchade man inte lika bra ändå. Ska man då stanna kvar för att det är bekvämt? För att man bor ihop eller kanske har gemensamma barn? Hur länge ska man orka kämpa innan bitterheten och likgiltigheten infinner sig?

 

Har inte alla rätt att få känna den där turning the whole world upside-down-känslan? Borde inte alla få chansen att på ålderns höst kunna säga att; sure, det har stormat, men det har alltid varit värt det! Trots att man kanske haft många kärlekar, så har man ändå, då man inte känt det vara riktigt rätt gjort något åt saken och kämpat eller letat vidare.

Kärlek kan vara en öm klapp på kinden från mannen man levt med i 60 år. Ett sms från ett land långt bort, bara för att visa att någon tänker på dig och saknar dig. Orden joo.. jag gillar ju dig.. En vilja att förändras för sin älskades skull. En pirrig känsla i mage, händer och tår. Orden Jag älskar dig skrivna i snön. Känslan av fullständig trygghet och lycka.

"Tubbarp- City nääästa".

Det var en krutgubbe det ni! Alltid på strålande humör, med en ny vits varje dag & på fredagarna bruka han bjuda på krokofanter, ni vet de där skummiga godisarna :) Undrar vad han gör nu.. Kan lixom inte tänka mig Kentan göra nåt annat än köra den där bussen..

Temat för dagens Ellen-träff var Tro att du är något - om självförtroende. Det är både skrämmande och fascinerande att höra dem berätta om saker som respekt, status och självförtroende. Våra tjejer är underbart söta och kloka, lär mig något nytt varje gång.

 

"Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv"

 

Har varit sån full rulle på sista tiden att jag inte ens hunnit med spinningen. Har mest bilvit styrka. Kvällens pass på cykeln med Peter var därför såå lovely! Körde så hårt på raksträckan att jag fick kramp i stortån. Aldrig hänt innan :) Imorrn bitti kör vi på igen, 6.45-cykeln med efterföljande frulle är inbokad och inget ska få mig att missa det.

Innan hemfärd på torsdag ska jag dock hinna träffa mina Halmstadpärlor. Vi träffas visserligen varje dag, men hinner aldrig bara umgås, eller ens prata längre. Blir bara när vi cyklar till skolan, i kön på Ica, när vi tränar, lagar mat, pluggar osv. Jag saknar att bara umgås, hänga, chilla med er! Dessutom har det hänt så mycket på sista tiden som vi måååste gå igenom & analysera sönder å samman :) När vi är klara med uppgiften imorrn ska inget stoppa oss, capish!!! :)

 

 

Fullständigt vansinnigt att vara uppe nu egentligen. Kom hem ..nyss, känns det som, sovit.. ingenting, ungefär.. Men blev väckt på ett så fint sätt att det gör iiiingenting (:

Igår var det överlämningsGasque för nya nollestaben. Jag ska va plastmorsa så för min del blev det eftersläpp. Vi körde även invigning av våra ceriserosa och absolut finaste SUP-overallerna. Jag matchade med rosa Nike-top och knallrosa nagellack, har nog aldrig känt mig så bubbelgumsgirliegirlie.. Var tvungen att bryta av med palestinasjal (:

På förfesten körde vi Singstar, tröttnar aldrig (: Slutade med krig; Sverige-Grekland. Har en känsla av att Grekland vann, eller det vill säga; Elli vägrade ge sig helt enkelt ;)

Vi blev även bjudna på en egen liten show,  lapdance.. Vi har alla fått lova på heder & samvete att de inte blir youtube på den, men ack så synd att resten av världen ska gå miste om detta (:



Nu är det snart grupparbetsplugg som gäller. Ska slå en pling till mina kära kompanjons & vejki pejki! Har en känsla av att det kommer vara ganska trögstartat idag..
Sen i eftermiddag är det mucho viktigt möte där vi ska se om våra storslagna planer går att genomföra. Ahh lite nervös faktiskt.. Kommer bli såå toookbra om det funkar, det ska: MÅSTE funka!!!

Galet bra helg med massa skratt, långa fikastunder, promenix vid havet, öl på Morfars, fest i min korridor, happy feet, kärleksfilmer, gråt, dans, gamla minnen, nya ansikten & pirr magen.

En fredagskväll bikade jag & Sara iväg med försvarsmakten i sikte. Aldrig varit på den sidan stan innan. Men äh, va fan, vi hittar.

Jojo. Cykla vilse uppe på Galgberget så det bara sjöng om det. Mitt i skogen. Hittade tillslut ett elljusspår vi följde ett tag, men när även det tog slut och det endast var mörker och skog runt oss, var vi inte så kaxiga längre...

Erik var först stencool och förklarade sansat vägen om igen. Men tillslut ringde han allt oftare, hann nog bli ganska orolig. Tack vare ett par hjälpsamma kvällsvandrare och en militär på joggingrunda hittade vi tillslut rätt. Då hade hela gänget väntat på oss i nästan en timme...

Goa skratt blev det iaf och vi kunde köra igång med det vi tänkt. Fäktning. Mäktigt och tokroligt! En förstklassig kväll som även bjöd på middag & fest i Officersmässen.

Begriper inte hur vissa människor är funtade. Hur kan man ta sig friheten att som nån sorts Gud gå runt och döma folk?

För mig är ärlighet en av de allra viktigaste egenskaperna hos en människa. Men det finns ju gränser. Bara för att du anser dig ha en bestämd åsikt om någon finns det inget som säger att du måste uttala detta. Gynnar det ingen, utan enbart sårar kan du lika gärna knipa käft.

Jag bryr mig inte ett dyft om personer som på detta vis går fram som nån sorts ångvält. För mig är det patetiska människor, med enorma komplex vilket medför att de på detta vis måste hävda sig.

Men nu bryr jag mig och det gör mig förbannad.

dagen efter hemkomst från GC var det flyttdax. Trotsade feber & förkylning och på något vänster lyckades vi släpa hit alla mina pinaler, röja i gamla lägenheten och få iordning här på nya placet.

Farsan var lite skeptisk; Ska vi inte komma å hjälpa dig?! Nähä.. Kan du inte åtminstone be några killar om flytthjälp?

Lite tjurigt var det igår. Besvikelsen har väl iofs hängt sig kvar, men efter att ha sovit på saken kan jag nu konstatera att jag måste släppa det ett tag. Detta ska fan inte få förstöra semestern. Sådeså.

06.45-spinningpasset imorse gjorde oxå sitt. Älskar att utmana mig själv & bara köra järnet på cykeln. Många aggresioner rinner av en där inne. Underbart. Sen en lång gratisfrulle med mina fina efteråt på SATS.


Väl hemma strular ytterligare en sak till sig. Orka. Suttit i telefonköer hela förmiddan. Försöker skaka av mig den där lilla tycka-synd-om-mig-själv-känslan så gott det går just nu.

rätt in i väggen, med en sjujävla smäll. Tänk positivt. Jovisst, brukar ju vara jag som förespråkar det jämt & ständigt och visst vet jag att ingenting blir bättre av att deppa ihop.

Men vafan, nån gång kan man väl få vara bara enbart glad, eller?

Är det fysiskt (psykiskt snarare) omöjligt att vara helt och fullständigt på topp, på sånt extremt tokbra humör att ingenting kan dra ner en?



Ähh vad vet jag, tydligen inte. Försöker hålla humöret uppe för det mesta, men hallå, du däruppe, eller vem det nu är som bestämmer, kan inte allt bara få vara bra ett tag nu?! Ödet kanske..

Berättar om Ellen-helgen en annan gång, är supertrött. Kanonbra var den iallafall och jag kan knappt vänta tills vi kör igång efter resan! Jag & Sara kommer bli de bästa samtalsledarna ever :)



Vi laddade upp inför GC genom att se på en riktig klassiker i lördags. Haha, Stig-Helmer är så underbart tafatt, töntig och gubbig och samtidigt bara för söt.

Ellen-projektet ska jag göra tillsammans med Sara. Men har oxå ett annat projektet på gång.

Jag å Jessi har startat en Fotocirkel genom ABF, där vi är ledare. Så jäkla kul ska det bli!


ABF hjälper oss med lokaler, datasal, och datorer med PhotoShop. Vi har raggat ihop ett gäng som  ska träffas en gång i veckan.
ABF ställer oxå upp med en kille som är lärare i bildbehandling och som ska hjälpa oss att komma igång, sen ska han fungera som vår mentor. Men det är ändå vi själva som tillsammans ska planera hur vi ska göra och vad vi vill få ut av det!

Älskar att fota och har länge velat lära mig mer om hur PhotoShop funkar. Har testat mig fram lite själv här hemma, men ska bli kul att göra det ihop med andra så man kan tipsa varandra lite.

Fruktansvärt dålig uppdatering här är bara att konstatera. Har varit/är mycket nu. Många bollar i luften och desto fler har precis satts i rullning.

Jul & nyårshelgerna hemma i Blekinge var ett skönt break och spenderades med några av dem jag tycker om allra mest. Fika och mys blandades med revy och en del fest. Det tentapluggades även en hel del. Det var hektiskt men när jag väl kom tillbaka hit kändes det som man hunnit med en massa och det var skönt att vara tillbaka i vår stad igen.


Mycket har varit osäkert den sista tiden. Att vänta på tentaresultat borde tamejfan vara förbjudet, lite tjurig här ;) Dessutom slumpade det sig så (eller ja ett resultat av min plötsliga impulsivitet!) att jag nu riskerade att åka på att betala dubbla hyror + att vi kommer hem från Gran Canaria dagen innan utflyttning härifrån. Lite tajt där. Många småsaker på hög bildade klumpen i magen och jag var ett enda nervknippe när det dessutom var dags för sista tentan. Ajaj..

Men nu börjar verkligen allt ordna sig. En stor lättnad. Och den gigantiska klumpen i magen löstes upp när tentaresultatet kom.

Sen ringer mig käre hyresvärd;